Under kyrkans år lyfts de viktigaste bibeltexterna fram för gudstjänst och andakt, med jul, påsk och pingst som de tre stora helgerna. Tanken är att den som följer kyrkans förkunnelse under ett år på detta vis får en grundläggande bild av kyrkans tro och liv. Det är också detta som ligger till grund för konfirmation av de unga och katekumenat för de vuxna. Givetvis vet även jag att det är ytterst få som gör detta långsiktiga försök att förstå kristen tro och kristet liv. Men kyrkans liv och våra liv är inte något som kan kokas ner på tre repliker i en TV-soffa och kyrkan skulle svika människorna om man tog genvägar som förvanskas det som står på spel här.
Kommande söndags tema handlar om ”vägen till livet”. Det är ett starkt tema som berör oss alla och som det är lätt att relatera till. De bibelberättelser som inryms under fjärde söndagen i påsktiden, som söndagen officiellt benämns, är dock oerhört mycket svårare att ge sig i kast med. Evangelietexterna är hämtade från Jesu avskedstal i Johannes evangelium, inte direkt känt för att vara lättolkat. Övriga texter ger väldigt olika infallsvinklar, som sammantaget berikar temat mer än de ingående texternas eget innehåll.
I kyrkoåret befinner vi oss mellan påsk och pingst. Det är en förberedelsetid för de kristna, där vi ser tillbaka på Jesu liv och förbereder oss för att i ord och handling verka i hans efterföljd. Det inleds med uppmaningen att vittna om påskens verklighet, men det ställer snabbt frågan om hur det ska kunna vara möjligt. De kommande söndagarna ger svaret på detta: Herren själv leder oss som en herde för fram sina får, vi växer i tro och vi hämtar kraft i bönen. Genom pingsten ges vi del av den andre Hjälparen, sanningens ande. Med den ”verktygslådan” kan vi verka i Jesu efterföljd.
Under temat ”vägen till livet” inbjuds vi att reflektera över den inbjudan till liv som evangeliet ger oss. Grundbudskapet är att Jesus inte kommer att vara med lärjungarna utan att de anförtros ett uppdrag oberoende av om han själv är med dem i fysisk gestalt eller inte. Det finns en tydlig signal om att Jesus inbjuder oss till det eviga livets gemenskap med honom i Faderns hus, men det är också uppenbart att det innan dess finns ett uppdrag för oss alla att fullgöra i denna värld.
Så att reflektera över livet medan vi lever det är ett kännetecken för den kristna människan. Att varje söndag möta andra i kyrkan och dela erfarenheter som gjorts under veckan likaväl som mer övergripande reflektioner, detta förvandlar en människa över tid. En kristen kan inte se lättsinnigt på sitt liv på jorden men behöver inte hemfalla åt alltför stor självupptagenhet och gravallvar. En kristen relaterar regelbundet till en stor variation av människor hon annars inte skulle komma i kontakt med. En kristen söker Guds vilja med sitt liv och söker modet och kraften att förverkliga detta.
Så går den kristna mot livet redan här och nu. Den kristna lever livet redan här och nu. Den kristna omsluts av livet redan här och nu. Jesus säger om sig själv att han är vägen, sanningen och livet. Den kristna är redan ”på banan” samtidigt som livet kommer henne till mötes ur framtiden. Jesus säger också att ingen kommer till Gud utom genom honom. Här handlar det om frälsningens räckvidd, som i evangelisk tradition är långt längre än vad vi i regel kan tänka och föreställa oss.
Men i detta får de kristna regelbundet mötas till andakt och gudstjänst, till arbete och tjänst. Som människor i denna värld samverkar vi med alla andra människor av god vilja och som kristna berättar vi om vägvisarna på den vandringsväg vi fann mitt i våra liv, för att ge hoppet och livsmodet vidare. Vi inbjuder också var och en som vill fördjupas i detta sammanhang att dela sin tro och sitt liv med oss.
Pastorn i Kanalkyrkan